Ibland önskar jag att man kunde spola tillbaka livet och njuta av studen lite till. För jag gjorde inte det. Jag tog för givet att du alltid skulle finnas där. Att du aldrig skulle försvinna ur mitt liv. Nu ångrar jag att jag inte tog vara på tiden. Jag vill bara kunna känna dig nära mig. Dina andetag, ditt skratt, ditt prat. Bara du. Att komma hem till dig och mormor och se att du är där. Jag pratar alltså om min morfar.
Jag vill bara att man kan spola tillbaka tiden då du var här. Då jag kunde känna dig och höra dig. Att skratta med dig och att kunna spela yatzy med dig. Att det är du och jag igen på mornarna då juicen rinner ut ur ditt armveck. Jag vill kunna hålla om dig igen. Känna din lukt. Känna din kärlek. Jag vet att inget av det här kommer inträffa och jag är så himla medveten om att du har det bättre nu. Men ibland så vill jag bara drömma mig bort och önska att jag kunde känna vid dig. Att jag kunde få hålla dig en gång till. Få säga det där tre orden "jag älskar dig morfar". Att bara känna din närhet. Jag skulle ge allt! Även om det bara var några sekunder. Jag vill bara vara i din famn och höra dina hjärtslag...