det finns ett inlägg som jag har funderat på att skriva ett bra tag nu men jag har varit väldigt kluven till det. anledningen det vet jag egentligen inte. men det ska handla om vänner.

vänner är något man inte kan ha för lite utav. man ska ha många vänner. de är dem som förgyller ditt liv. det är dem som får dig att le, de får dig att se det ljusa i livet.
men i mitt fall så har det varit så att jag har aldrig riktigt känt att jag har tillhört ett visst gäng. elr haft just "den" elr "de" som jag kan ty mig till. jag har aldrig riktigt känt mig som mig själv tillsammans med folket som jag har umgåtts med. inte förens nu. jag är en person som är väldigt blyg. detta kanske folk inte tycker stämmer. men innan jag känner att jag kan lita på folk elr känner mig trygg i sällskapet och får något tillbaka från den andra personen i fråga. då först kan jag vara mig själv. sen när jag känner mig trygg i sällskapet då är jag inte alls lika blyg längre. detta kanske låter som att jag är störd men det är så jag funkar. man har lärt sig genom åren. efter att ha gått igenom mobbing, skitsnack, lögner, prat bakom varandras ryggar. då kan man inte vara så självsäker i sig själv heller. det är inte lätt. jag kan inte säga att jag är fläckfri för det är jag verkligen inte men det finns saker som folk har gjort mot mig som har fått mig att bli osäker på mig själv. på hur jag ska bete mig. de har förstört psyket inom mig. man har som ingen vägg längre som håller upp mot det dåliga. mina år på mina tidigare skolor de har varit som det vart. på hene så var början inte alls bra men det fanns tre sjukt underbara tjejer som stod upp för mig. de följde med till vasa. men jag tillhörde aldrig dem. de var de tre och jag vid sidan om. sen kom det till fem tjejer till. i början tyckte jag om dem hur mycket som helst. men sen hittade vi alla olika intressen. saker rann ut i sanden. lögnerna kom. de trodde att jag inte fatta. men det gjorde jag. jag fattade mer än vad de trodde. det gjorde ont i mig. i samband med detta fann jag två helt underbara tjejer. Nämligen Sofia & Louise. Ni var helt underbara. Ni är helt underbara. ni räddade mig ur en kris. hade inte ni varit där då vet jag inte vad som hade hänt. även om vi kanske inte träffas lika mycket idag så finns ni alltid där och jag finns alltid där för er. jag hoppas verkligen att ni vet det. för ni betyder så himla mycket för mig. jag hade även min sjukt underbara vän johanna där. du fanns alltid till hands. och jag fanns till hands för dig. våra promenader. våra skratt. golfbanan. jag är din lilla psykolog. du är min lilla pärla.