Idag har jag insett en väldigt stor sak. En sak som jag kanske har insett ett väldigt bra tag men de senaste dagarna så har jag insett det lite extra. Särskilt de tre sista dagarna. Det jag har insett är en ganska ny upplevelse för mig. Det är nämligen så att jag pratar om en person som har krypit in i mitt liv och har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Oerhört mycket för mig!! Ni vet så där mycket så att man inte vill släppa taget och det är det jag har insett nu. Att denna person betyder för mycket för mig för mycket för att jag skulle låta dig gå från mitt liv. Jag pratar om Erica Hernant. Du kom in i mitt liv i augusti. Dagen då vi började gymansiet. Innan jag träffade dig så hade jag hört talas om dig från Johanna. Orden löd, snäll, glad, omtänksam och en riktigt bra och fin vän. Jag håller med. När Johanna sa att du hade sökt samhäll så trodde verkligen inte jag att jag skulle få äran att gå i samma klass som dig men turen föll på mig och tack gode gud för det. Du är alla orden, du är som en vän ska vara. Du finns där oavsett vad det gäller, du lyssnar, du stöttar, du får mig att må bra. Jag tror att du och jag kompleterar varandra väldigt bra. Vi tänker på samma sätt och vi har ganska lika värderingar om livet. Grejen är att jag har vetat länge att du är en oerhört bra vän och du betyder väldigt mycket för mig. Men nu när du har varit sjuk dessa dagar så har jag fått en saknad inom mig och den saknaden är efter dig. Jag menar efter tre dagar, tänk då om du inte skulle finnas i mitt liv. Jag vet inte vad jag skulle göra. Det kanske var bra att du var sjuk så att jag fick inse hur mycket jag faktiskt gillar dig och anledningen till att det är en ny upplevelse är för att jag tror att du och jag skulle kunna kalla varandra för bästa vänner. För, för mig är du min bästa vän och jag har nog aldrig haft någon innan. Därför är det läskigt när man inser hur mycket jag gillar dig men läskigt på ett bra sätt.
Jag hitta detta nu och det fick igång tankarna lite mer:

"hallihallå alla blogg läsare!

jag sitter just nu här i min väldigt fina vän annas rum och tänkte gästblogga lite grann. detta är första gången för mig så vi får se hur det går. idag har det varit ett natur prov som gick skit dåligt (för mig, men anna kommer bergis få MVG) sedan var det även en bussresa hem och sedan en promenad med prat. det är vad jag kallar en väldigt bra dag.

nej nu får jag nog börja med syftet av gästbloggeriet! jag tänkte skriva lite till min fina vän anna bara för att hon ska veta om just hur mycket jag tycker om henne. vi har inte kännt varandra i flera år, vi är inga bardomsvänner med band som hållt hela livet, men ändå är jag säker på att banden vi nu skapar kommer hålla en livstid. för det finns sådana personer som kryper in i ens hjärta och stannar där hela livet, sådana personer som man inte kastar bort. du är en sådan person anna, och jag tror att alla som du känner skulle hålla med mig i dessa ord! vissa personer är för bra för att inte älska, för att inte skratta med, för att inte behålla i sitt liv. Kort sagt så gillar jag dig VÄLDIGT mycket anna!

I love you// Din rätt nya men förhoppningsvis livslånga vän Erica Hernant <3"

Kommer du ihåg Erica, du skrev det här på min blogg den 13 januari. Det sista du har skrivit är sant. Vi har inga barndomsband som knyter oss till varandra men det vi har skapat nu knyter oss samman. I alla fall i min värld. För jag kommer inte släppa taget om dig i första taget. Du får mig att skratta, du får mig att le. Du får mig att må bra. Jag skulle kalla dig min bästa vän. Du är min bästa vän. En vän jag vill behålla för evigt.

Jag älskar dig!