Som jag skrev i början så är jag på ett ypperligt humör. Jag känner glädje i hela själen, jag känner mig lycklig. Dock finns det något som saknas som jag och Maria tidigare idag hade en lång diskussion om. Killar. Denna ständiga fråga som alltid kommer upp oavsett om man vill eller ej, "hur går det med killarna då?" Jo men det är som det brukar. Det ligger på hatthyllan. Idag sa jag rätt ut till Maria som det är, jag vill bli kär och det nu!! Jag vill kunna känna pirret som i stort sett alla i min närhet känner. Det där lilla extra som knyter samman säcken. Som fyller ut själen på ett annat sätt än vad vänner och familj gör. Kärleken. Det är det jag vill känna. Maria sa till mig, "det kommer, jag lovar. Man ska inte leta för då kommer dem." Jo sure att de gör. Jag ser inga här inte. Jag vet att jag kanske låter patetisk men jag vill bli kär. Så sjukt mkt. Maria har lovat att hjälpa mig om det går åt skogen om några år. Nu låter detta som en kontaktannons och nappar någon så skriv en kommentar vettja. Men det var absolut inte meningen att det skulle bli det. Visst att jag är nöjd med livet som det är men jag tror att en kille skulle göra allt sådär extra bra. Någon man kan dela annat med. Det där pirret, skrattet och smygandet. Spänningen och framförallt kärleken för i mina ögon verkar den underbar. En kille skulle förgylla vardagen på ett annat sätt.