Ja för tillfället håller jag på att packa ner livet i en resväska och just nu i denna stund känns det väldigt tungt. Så pass tungt att tårarna rinner. Kanske för de faktum att jag inte har den blekaste aning om vad framtiden ska ge mig. kommer folk tycka om mig eller kommer jag få sitta själv och mobbad? Varken mamma eller Evve, Johanna eller Erica kommer vara där med sina goda råd. Nu är de jag på egna ben ut i verkligheten. Ska jag vara ärlig är det så jävla läskigt men ändå så himla roligt och spännande på samma gång. Jag vill veta men ändå inte. Jag skulle bara vilja kika in i en glaskula och för en liten stund se hur mitt liv ser ut om ett halvår. Har jag några kompisar, är jag kanske kär, och har jag kanske till och med flyttat då? Trivs jag? Eller vantrivs jag? Åh vad de är jobbigt att bli vuxen ibland men ändå så sjukt spännande!
Cya Anna!