Ibland frågar jag mig själv varför drömmar inte kan slå in. Den sista tiden har jag varje morgon i stort sett vaknat upp med en besvikelse kring att allt enbart varit en dröm. Idag skedde samma sak och det jobbiga är att allt kändes så himla trovärdigt.

Pappa och jag var på Bilia och tankade min bil. Pappa fick syn på en XC70 begangnad som stod till försäljning. Den var billig och pappa och jag bestämde oss för att ta en titt. Det hela slutade med att jag numera var volvo ägare. Jag var överlycklig!

Dagen efter skulle brudarma och jag åka iväg till Vann. Istället för att åka min andra bil kunde vi nu åka denna och dunka spotify. Alla sitter i bilen och njuter av livet till Swedish House Maffias låt Don't you worry child då drömmen tar slut och jag vaknar upp i min säng. Allt var en enda dröm! Det enda sanna i denna dröm är att jag om någon timma ska hämta upp Evelina och Johanna. En liten mini-semester till Vann. Åh det ska bli underbart.

Cya Anna!