På dagens föreläsning diskuterades trauman och kriser. Det var ett väldigt intressant ämne som belystes men de fick mig också att inse att vi alla drabbas av olika former av kriser i princip varje dag och dessa kriser ter sig olika för olika individer. 

 

Att handla kan vara en form av kris för en viss människa då denne inte trivs i folkmassor medans en annan människa drabbas av en traumatisk kris i form av dödsfall. Alla reagerar vi olika på kriserna och de drabbar oss på olika nivåer.

 

Det jag själv kanske inte alltid har tänkt på när någon i ens närhet drabbas av en kris är man inte skall fråga för mycket utan att man ska lyssna vilket föreläsaren poängterade. Om någon i ens närhet drabbas av något hemskt vill jag gärna vara där och fråga hur de är och se till så att denne mår bra och visst de är väl inget fel i det men ibland kanske inte alla vill prata om problemet och vill denne det så kanske de i vissa lägen är bäst att enbart lyssna.

 

Hur som helst så vill de till att respektera att det som du själv inte upplever som en kris kan vara en kris för en annan individ. Att exempelvis be en arbetslös som troligtivs upplever en form av kris inombords att flytta till en annan stad för att jobba leder de i sig till en kris i krisen då denne måste lämna den enda sociala tillhörigheten man har. Eller alla de äldre som skall appliceras in i samhällets teknikförändringar kan för dem vara en form av kris. Deras värld ändras och de kanske upplever en form av osäkerhet (kan tydligt ses hos min mormor som alltid ber om hjälp när de kommer till tekniken).

 

Respektera varandras kriser och lyssna. Du har två öron och en mun, ibland kan de vara bra att reflektera över vilket av dessa organ du bör använda mest.

 

Cya Anna!