Det fina med att inte bo med familjen längre är att man får längta efter dem och uppskatta att komma hem. Speciellt när man blir bortskämd med mammas köttfärssås och pappas potatisgratäng. Eller alla de gosiga kramarna man får från sina syskon. Ja visst mina bröder kan faktiskt kramas och visa lite kärlek, tro de eller ej. 

De är nu man värdesätter varenda minut och stund man får tillsammans. De är nu jag inser hur mycket jag faktiskt älskar Er. 

Så puss på Er. Och ta nu hand om varandra även fast jag inte är hemma och ser till så att ni sköter er.

Cya Anna!