Den värld vi lever i...
Kategori: Allmänt - 0 Kommentarer
Något jag har funderat lite på idag är vår uppskattning till människor. Jag menar vi lever i en värld med massvis utav folk runtom kring oss. De flesta har familj, vänner, utbildning, jobb. Men någonstans i allt så blir vi förblindade av hur bra vi egentligen har det. Hur uppskattade vi är. Vilka bra livsförhållanden Svergie har. Om man tittar på Libyen, Tunisen, och Egypten så är deras livförhållanden fruktansvärda. De håller på att förlora allt, deras familjer, deras liv. Allting försvinner på en bråkdel av en sekund.
Vi här i Svergie är ett väldigt rikt land. Vi får ett bra liv genom att leva här. Men någonstans mitt i all smet, mitt i livet så glömmer vi omvärlden. Jag menar hur ofta säger ni att ni älskar människorna runtom kring er. Hur ofta uppskattar ni allt de gör för just dig. Hur ofta säger ni hej till någon på stan. Hur ofta hjälper ni en gammal dam/man som är ute i allmänheten och kanske behöver hjälp med att öppna en dörr. Istället så står vi och tittar på och skrattar. Vi tänker att nej men den här personen träffar jag imorgon i alla fall. Men tänk om..Tänk om just din vän elr din mamma elr din pappa skulle vara med om en olycka precis då ni har sagt hej då till varandra elr att du skulle lämna din vän efter ett bråk och fortfarande vara osams. Om vi alla tänker efter så är det inte alls ofta vi gör det här. Jag menar vi säger inte att vi älskar varandra varje dag, vi säger inte hej till en vilt främmande person. Men det där hej kan lysa upp en annan människas dag. Att öppna en dörr för en äldre dam elr man det skulle hjälpa de hur mkt som helst istället för att stå och titta på.
Nu sitter inte jag här och säger att vi ska säga jag älskar dig till någon varje dag. Elr att vi måste säga hej till någon vi inte känner. Men om man tänker efter så är det inte så jobbigt. Att man visar sin uppskattning, att vi lär oss att uppskatta det vi har, att uppskatta varandra. Att älska människor vi har nära, inte hata. Inte mobba. Utan att vi bryr om oss varandra. Det är så vi skapar bättre livsförhållanden. Vi skapar en bättre värld att leva i.
Så det jag vill med detta är att man ska ta vara på det man har. Att vårda det på samma sätt som man vårdar sitt hjärta. Uppskatta folket du har. För innan du vet ordet av så finns det inte längre. Tänk på att det är du som skapar samhället.
Cya Anna!
Vi här i Svergie är ett väldigt rikt land. Vi får ett bra liv genom att leva här. Men någonstans mitt i all smet, mitt i livet så glömmer vi omvärlden. Jag menar hur ofta säger ni att ni älskar människorna runtom kring er. Hur ofta uppskattar ni allt de gör för just dig. Hur ofta säger ni hej till någon på stan. Hur ofta hjälper ni en gammal dam/man som är ute i allmänheten och kanske behöver hjälp med att öppna en dörr. Istället så står vi och tittar på och skrattar. Vi tänker att nej men den här personen träffar jag imorgon i alla fall. Men tänk om..Tänk om just din vän elr din mamma elr din pappa skulle vara med om en olycka precis då ni har sagt hej då till varandra elr att du skulle lämna din vän efter ett bråk och fortfarande vara osams. Om vi alla tänker efter så är det inte alls ofta vi gör det här. Jag menar vi säger inte att vi älskar varandra varje dag, vi säger inte hej till en vilt främmande person. Men det där hej kan lysa upp en annan människas dag. Att öppna en dörr för en äldre dam elr man det skulle hjälpa de hur mkt som helst istället för att stå och titta på.
Nu sitter inte jag här och säger att vi ska säga jag älskar dig till någon varje dag. Elr att vi måste säga hej till någon vi inte känner. Men om man tänker efter så är det inte så jobbigt. Att man visar sin uppskattning, att vi lär oss att uppskatta det vi har, att uppskatta varandra. Att älska människor vi har nära, inte hata. Inte mobba. Utan att vi bryr om oss varandra. Det är så vi skapar bättre livsförhållanden. Vi skapar en bättre värld att leva i.
Så det jag vill med detta är att man ska ta vara på det man har. Att vårda det på samma sätt som man vårdar sitt hjärta. Uppskatta folket du har. För innan du vet ordet av så finns det inte längre. Tänk på att det är du som skapar samhället.
Cya Anna!
Kommentarer
Trackback
