Som liten var jag en tjej som var ganska blyg. Jag hade en förmåga att ständigt bita min yngre bror, och det var liksom inget litet bett utan rejäla. Som tur var slutade jag med det efter ett tag. Ifrån mina föräldrar och släkt har jag fått höra att jag var en snäll liten flicka trots att jag hade kolik. Jag vet att jag älskade att leka i sandlådan och med mina dockor. Jag var nog som vilka barn som helst.

Cya Anna!