Så var det min tur att åka på balen. Jag hade en underbar dag och kväll med goda vänner. Maten var inte den bästa. Jobbar man på ett slakteri så vet man om det är oxe som serveras eller inte men trots det kunde det inte förstöra min kväll. I goda vänners lag njöt jag utav en dag och kväll fylld med skratt. Idag grät jag när Evelina visade mig en film på vår tid tillsammans som hon själv har gjort. Förmodligen är det så att jag nu börjar inse att det igår var sista gången jag någonsin kommer få träffa alla fina 94:or som jag delat tre helt underbara år med. Men livet måste ju trots allt försöka gå vidare men i min mening är det okej att vara ledsen. I alla fall ett tag.

Men inga ledsna miner var det igår. Varken på röda mattan eller där inne på kvällen.

Cya Anna!