Kvällen igår spenderade jag i en biograf tillsammans med en fin vän. På filmduken visades den nya filmen divergent, en film om människor som inte passar in i samhället och hur kärlek kan växa fram ur en vänskap. Det var en sån där perfekt tjejfilm där den manliga huvudrollen var väldigt snygg och en annan slukades med i dramat. Filmen fick mig att reflektera över väldigt mycket kopplat till min nuvarande kurs i skolan men samtidigt till samhällets uppbyggnad. Likt filmen placerar vi människor i olika fack och de som inte passar i något av facken blir utstötta från den offentliga sektorn och ses som "de utstötta", vilket är de individer "normala" människor inte beblandar sig med. Saken är den att de är så dagens samhälle är uppbyggt och frågan är hur vi skall ändra det? 

 

I söndags röstades fientliga partier in i EU. EU som skall verka för ett samhälle tryggt för alla medborgare. För drygt lite mer än 50 år röstades Hitler fram i Tyskland. Han tog makten och förändrade ett helt land, i princip hela vår värld. Jag skräms över det faktum att människor idag reflekterar och tycker som han. Man kan tycka att vi skall lära av historien och inte upprepa samma sak igen. Men jag har tydligen fel för folk tycker som han. Alla är inte lika värda. Om någon vågar vara ärlig och stå för sin läggning och sina åsikter eller kanske inte ser ut som vi infödda svenskar är man inte välkommen i vårt land. Men saken är att vad vore vi utan olika? Olika lär oss nya saker. Olika hjälper oss att nå ett samhälle som skall inkludera alla. Olika är fint. Olika bra.

 

Tänk på att alla förtjänar rätten till ett värdigt liv. Ett liv fyllt av kärlek, frihet och lycka.

 

Alla dessa helgdagar mitt i veckorna gör mitt huvud en aning förvirrat. Idag känns de som fredag och helg men istället är de helg och kristi flygare. Solen har skinit över Skövde hela dagen med en aningens kalla vindar i vissa lägen. Det gjorde mig dock inget när jag fick avnjuta en härlig eftermiddag på kalas. Kusinen har blivit tonåring och detta skulle givetvis firas. Med brillorna och min nya långklänning kände jag mig väldigt tillfreds med livet i sällskapet av alla småkusiners häliga skratt.

 

Igår firade Jönköpings högskola 20 år. De bjöds på mat, dryck, trevligt sällskap och artister som September. De andra var inte speciellt bra. Som student fick man ta med sig en utomstående och denna gången fick Evelina den äran. Efter att September hade spelat kände vi att de räckte för oss (gamla som vi är, hehe).

 

Idag bar de av hemåt igen och just nu sitter jag helt slut i sängen. Känner mig bakis även fast jag inte drack mycket igår så funderar på om jag skall sova en stund innan vi ska iväg på 50-årsfirande ikväll.

 

Tills vi hörs igen.

Anna.

 

I morse flög jag upp ur sängen klockan tio, tanken var ju liksom inte riktigt att jag skulle sova så länge. Men det var väl troligen meningen att jag skulle det. Morgonen ägnade jag till en god frukost och serietittande, därefter begav jag mig till Evelina på en cykel som i princip hade punktering. Men vad gjorde det när jag fick soppa och pannacotta, den kvinnan kan laga mat hon.

 

Eftermiddagen tycker jag enbart har kantats av problem. Bilen behöver fixas och plugget behöver göras. Ångesten över bilen växer men ångesten över plugget minskade jag genom att fixa inlämningar så nu kan jag endast fokusera på tentan.

 

Imorgon vankas de jobb och mys med några vänner till mig och mamma.

 

Tills vi hörs igen.

Anna.

 

Jag som trodde att sommaren var här så kom regnet lika fort igen. Snälla kan det inte bara sluta och låta det vara sommar för en gångs skull?

 

Dagarna springer förbi och maj är en månad fylld med festligheter då i princip hela släkten fyller år samtidigt som de är mors dag, kristi himmel färds osv. Jag klagar dock inte, kalas innebär ju oftast god mat och fika och det är inget jag tackar nej till. I helgen var de min kusin Marlon som blev fyra år, tänk vad tiden går fort. Solen sken och på altanen avnjöt jag en sån där underbart god sommarfika med saft till. Tog lite bilder men det verkar som att bloggen inte riktigt vill vara med på noterna.

 

 

Har spenderat dagen på jobbet från sju till fyra. En dag då jag stod inne i en fabrik samtidigt som solen sken. Men vad gör det när man jobbar med underbara människor?  Dessutom slutade jobbdagen på bästa sätt så jag trippar runt på lite rosa moln.

 

När far min kom hem så tände vi grillen och tillsammans med resterande delar av familjen så avnjöt vi en god middag. Vi bestämde oss för att hämta hem mormor och om en stund spenderar vi kvällen på fotbollsplanen med nerverna i behåll förhoppningsvis. Med andra lär de bli en perfekt kväll.

 

Tills vi hörs igen.

Anna.

Hela veckan har jag i princip spenderat med Mia och försökt knåpa ihop uppsatsen och igår lade vi i princip sista slutklämmen. Det känns skönt att ha den klar så man kan ägna tiden till tentaplugg och ytterligare en inlämning. Men inte idag. Idag har jag haft en lugn och skön morgon. Kollat serier, käkat frukost och bäst av allt bara strosat runt i pyjamas. Kände dock att jag inte kan sitta i den hela dagen. Så jag tog mig en lång, varm och skön dusch. Pysslade om kroppen lite och vips känner jag mig som en ny människa med nya kläder vilket i vissa lägen kan beskrivas som den bästa känslan i världen. 

 

För tillfället väntar jag på bror min som skall komma hem med lunch som jag tänkte vi kunde äta på altan nu när solen äntligen visade sina vackra strålar. Därefter skall jag åka ner till Jönköping igen för att krama om Lisa lite och kolla på en föreläsning med Kajsa Bergqvist. 

 

Imorgon vankas jobb och hela helgen är fylld med massa mys. 

 

Tills vi hörs igen. 

Anna. 

 

Ibland skulle jag vilja ha en hel ö för mig själv. En ö dit det är enkelt för mig att åka närhelst jag vill. Speciellt sådana dagar då jag helst bara vill rymma från hela omvärlden. Dagar då det känns som hela världen tjatar på en, dagar då jag känner mig som den minsta människan i hela världen, som att ingen ser att jag existerar eller lyssnar till vad jag har att berätta. 

 

För den sista tiden känns det som att precis ALLT i denna värld handlar om just dig. Om alla andra förutom mig. Visst det kanske låter ego, men jag är så jävla trött på att passa upp på alla andra hela tiden. Att tillfredställa alla utom mig själv. "Anna du kan väl fixa det", "Anna ordna det", "Anna gör det", jag lovar en vacker dag kommer jag bara ställa mig och skrika. 

 

I Jönköping får jag vara jag. Alla tar mig för den jag är. Jag accepteras för den jag är. Jag är jag. Och ska jag vara ärlig så känns det underbart. 

 

Detta inlägg kanske inte en enda läsare förstår, men tro mig jag gör det och nu när jag har skrivit det så känns livet lite enklare. Som en sten som lättade från bröstet. 

 

Tills vi hörs igen. 

Anna. 

 

Förutom plugg umgås jag med mina bröder väldigt mycket. Dock kan jag lova att innan denna vecka är slut så har vi nog skrikit på varandra ett ex antal gånger men vad gör de när vi innerst inne älskar varann? 

Tills vi hörs igen. 

Anna. 

Tills vi hörs igen! 

Anna. 

Senaste dagarna har jag spenderat(spenderar) jag på hemmaplan hos nära och kära. Visiter på stan, kramar och underbart god mat, sån mat som en student inte har råd att köpa i vanliga fall. I onsdags träffade jag Johanna, en efterlängtad stund med en efterlängtad vän. Därefter samma dag kom bror min hem med en ny bil, då han inte vet vad städa innebär fick systern rycka in och hjälpa till. Därefter har dagarna bara rullat på, jag har lyckats komma in i gamla rutiner med sömnlösa nätter och blivit bortskämd med godsaker.