1. Träffa kärleken
2. Gifta mig
3. Skaffa barn
4. Ta examen
5. Köpa en ny bil
6. Åka till Hawaii
7. Flyga helikopter
8. Äga ett hus
9. Förhoppningsvis se Bruce en gång till
10. Bada näck

• Jag drömmer om ett stort fint hus med utsikt över vattnet. Det ska ha ett stort kök med en köksö med utsikt över det stora vardagsrummet där mina barn skall springa runt. Framför kaminen i vardagsrummet skall min man sitta och läsa en tidning och berätta för mig om alla de tragiska misstag alla kändisar begår. Jag själv skall njuta av livet som fru och mor.
• Jag är trött på vintern. ´Vill ha sommar och brunbrända ben.
• Vid en trerätters meny vill jag ha en räkcocktail till förrätt. Till varmrätt vill jag ha en oxfilé med hasselbackspotatis och gorgonzolasås tillsammans med en fräsch sallad. Till efterrätt vill jag ha min mammas pannacotta med passionsfrukt till.
• Historier om människor som lyckats besegra en livshotande sjukdom eller andra tragiska händelser gör mig rörd. Då har jag inte långt till tårar.
• Just nu vill jag ha en pojkvän att gosa med.
• För att få mig på fall skall man få mig att skratta. Krama mig mycket och säga att jag duger som jag är.
• Jag skulle vilja åka till London igen.
• Favvodrinken finns på akademin här i stan. Den heter ET, smakar jordgubb och är blandad med sprite och vodka tror jag.
• Mitt drömbröllop skall vara borgerligt ute i en fin trädgård med en sjö nära. Min familj och vänner skall vara där. Min pappa skall följa mig nedför altaret och Evelina skulle vara min brudtärna. Min blivande man skulle hålla mig hårt i handen och lova mig evig kärlek tills döden skiljer oss åt.
• Min favoritplats är för tillfället min säng i Jönköping.

Imorgon bär de av hem igen. Jag längtar efter mina tjejer där nere. 

Cya Anna! 

Cya Anna! 

Många gånger har jag irriterat mig på mina föräldrars klagan på min bilkörning. "Ta det lugnt", "sakta ner Anna!" osv. Jag själv är medveten om att jag har kontroll på bilen och körningen och blir därför oftast arg på dem när dem säger så. På väg hem från Ullared för någon vecka sen fick jag dock mig en dänga när jag tillsammans med fyra tjejkompisar i min lilla bil hamnade i diket. 

 

Sitter just nu på en föreläsning som upprepar allt vi redan har gått igenom. Då den heller inte är obligatorisk känner jag för att åka hem!

Som sagt så bär de av hem idag. Mot familj, jobb och vänner! 

Cya Anna! 

Jag hade påbörjat ett väldigt långt inlägg som det inte riktigt fanns någon klarhet i så jag lade ner det när telefonen ringde och jag istället kunde prata bort mina känslor. 

Har haft en mycket lärorik dag, allt från att gemensamma måltider med familjen leder till att barnen lyckas bättre i livet till hur lång tid de tar att städa upp efter att en saftkanna åkt ut. Dessutom har jag än en gång blivit påmind om hur beroende jag är av min bästa vän där hemma. Ibland undrar jag hur du står ut. Men tack! 

Till sist vill jag avsluta detta inlägg med en fundering som vi hade en diskussion om på dagens föreläsning, de är skillnad mellan de som växer upp idag och de som växte upp förr. Men frågan är om de är en positiv eller negativ skillnad? Vad tycker du? Skriv gärna en kommentar! 

Cya Anna! 

Att leva i en resväska vet jag vad de innebär i alla fall. Hela hösten känns det som att jag gjorde det. Innan sommaren kom och innan jag visste att jag hade kommit in på utbildningen så sade jag, "nej men jag ska bo hemma hos mamma och pappa. Det blir bäst och billigast så." Det där ändrade sig ganska snabbt. Jag ville liksom alla andra vara delaktig i studentlivet, njuta av livet här nere och lära känna nytt folk. Men än idag är det fortfarande ett pendlande hem på helger för jobb, vänner och familj. Men den största anledningen är för jobbets skull.

 

Många har frågat och undrat över om jag inte skall söka jobb här nere och just då inser jag hur mycket mitt jobb egentligen betyder för mig och hur de hjälper mig att hålla kontakt med familj och vänner. Visst att jag många gånger tycker det är skitjobbigt att börja fem en söndag morgon och aldrig i princip kunna festa en lördag men utan mitt jobb är jag rädd för att hemfärderna inte hade blivit lika många. Ännu större blir då rädslan av att förlora sina närmaste vänner där hemma.

 

Jag sade till mig själv efter studenten att dessa vänner skall jag hålla fast vid men ärligt talat tycker jag att det stundtals har varit svårt. Misstro mig inte nu kära vänner när jag skriver så här men tycker ni inte själva det är svårt att få ihop ett liv när vi alla kan ses och umgås utan att, men jag måste göra si och jag måste göra så? Kanske är det de som är en del av vuxenlivet!

 

Så även om det stundtals är jobbigt att ligga på vägen så är det värt det hundra gånger om, just för att få komma hem till vänner och familj. Så lätt blir ni inte av med mig.

 

Cya Anna!

 

Nu när man flyttat och matbehovet inte blivit mindre så tycker jag alltid det är lika svårt att komma på något nytt. För jag är sån att det är inte kul att äta ett och samma hela tiden, då tröttnar jag fort på maten och matlagningen. Men ska jag vara ärlig börjar jag bli en fena på det nu. Idag slängde jag ihop en kräftsallad med lite kylskåpsrensning i, sitter inte helt fel och in i ugnen med lite vitlöksbröd och vips så stod de i princip en gourmé middag på bordet. Enkelt som en plätt!

 

Cya Anna!

 

27/12-2013 var sist jag skrev. Vad ska jag säga? Det har liksom inte riktigt funnits någon tid i livet till att blogga, fullt upp med allt annat. Som att plugga, umgås med vänner och familj, jobba och bara försöka hinna njuta av livet. Men efter flertalet klagomål och önskemål sitter jag nu här igen. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte om jag kommer få några läsare men vad gör det när jag har en trogen läsare som har varit inne här i princip varje dag trots att hon vet att jag inte skrivit något. Nämligen min mamma. Så mamma detta är mest för din skull. För att du ska få läsa något roligt. Roligt vet jag inte om de är men alltid något.

 

Så vad sägs som att ge det en chans igen, varför inte säger jag då?

Hej igen bloggen!

 

Tills vi hörs igen!

Cya Anna!