Att sakna någon kan för mig vara att sakna vem som helst. Någon som är livet men också någon man mist. Varje dag är det alltid någon man saknar. Ni vet då känslan kommer och man bara "Nu vill jag träffa henne/honom". Min inom mig finns det alltid en saknad efter dem som man inte längre kan träffa trots att man så gärna vill. Jag pratar givetvis om min morfar.

Man kan kan sakna vem som helst. Jag menar om jag har vart bort från någon en längre tid så växer givetvis saknaden, det kan vara en saknad till sina föräldrar eller också farmor, farfar och mormor. Men också vänner.

Fast även om jag saknar dem så vet jag att jag kan träffa dem. Det är bara åka hem till dem. Men med morfar fungerar det inte så längre. 

För oss alla kommer det ta slut en dag, måtte det inte vara än för mina nära och kära.

Cya Anna!