I can dream, can't I?

2014-11-23 / 22:39:23
Kategori: Känslor - 0 Kommentarer



Life goes on

2014-10-22 / 12:55:00
Kategori: Känslor - 0 Kommentarer
Ibland önskar jag att man bara kunde stanna tiden för ett tag. Att få möjligheten till att sätta sig ner, andas ut, gråta, vad vet jag men bara kunna stanna tiden till att kunna göra allt det där man inte har tiden till att göra egentligen. För sanningen är sorgligt nog den att oavsett vad som händer i livet så går det vidare. Någon förlorar en vän, den andra gör slut med sin pojkvän, den tredje får underkänt på sitt prov och den fjärde mår bara allmänt dåligt. När man som mest behöver stanna upp och bara andas så rusar livet förbi vid sidan av och kvar står jag. Ovetandes om vad man skall ta sig till. Är de nu jag bara ska kasta av mig alla känslor, sätta på leendet och låtsas som att allt är bra, eller är det nu jag ska bryta i ihop helt och hållet och hoppas på en bättre tid?
 
Igår var en sån dag då jag bara ville ge upp. I min familj så uppstår det ena problemet efter det andra och det känns som att det ALDRIG tar slut. Helt ärligt så vet jag inte vad vi har gjort denna värld för ont. Men kanske är det de som är livet? Motgångar som man på något sätt skall kämpa sig ur. Tar man sig förbi dem kanske man blir starkare. Vad vet jag. Men för en gångs skull skulle jag uppskatta om livet kunde gå min väg. Ge min pappa ett jobb, för han förtjänar det. Han är en god människa innerst inne som är en grym på arbeta. De är hans grej.
Låt min mamma få le lite, ge henne ett tecken på att allt kommer ordna sig. Helst av allt låt det gå min familjs väg. Bara för ett litet tag. Snälla.
 
Tills vi hörs igen.
Anna.

När förhoppningarna rasar

2014-10-15 / 18:48:20
Kategori: Känslor - 2 Kommentarer
Det blev en minst sagt turbulent dag. Startade den med jobb, allt gick felfritt och jag kände att dagen ändå hade börjat bra. Planerade lunch med Erica som är hemma på besök. Avnjöt den och lyssnade till hennes goda råd kring livets goda råd. Men så började det plinga i min mobil, givetvis var de från Jönköping, och tentaresultatet Hade kommit ut. Dagen förstördes och jag kände tårar bränna bakom ögonlocken, aldrig har jag känt mig som ett större misslyckande än idag, på grund av att jag för första gången i mitt liv fick underkänt på ett prov. De är egentligen en bagatell i himmlen men det känns bara så himla tungt och jobbigt. Jag börjar tvivla på mig själv och min kunskap, om de här är min grej och varför jag gör det här egentligen. Hur jag helst av allt skulle vilja dra täcket över huvudet och vakna upp i en annan värld Och önska att detta aldrig inträffat. 

Tills vi hörs igen. 
Anna. 



Tänkvärt

2014-07-07 / 21:05:09
Kategori: Känslor - 0 Kommentarer


Lindas student

2014-06-11 / 23:19:03
Kategori: Vänner - 0 Kommentarer



Idag tog min fina barndomsvän studenten. En känslosam dag fylld av glädje och tårar. Tänk vad stora vi blivit. 

Åter igen vill jag önska dig all lycka i framtiden. Dröm stort och våga chansa. 




.

2014-05-30 / 11:38:36
Kategori: Känslor - 0 Kommentarer


Divergent

2014-05-29 / 21:07:34
Kategori: Känslor - 0 Kommentarer
Kvällen igår spenderade jag i en biograf tillsammans med en fin vän. På filmduken visades den nya filmen divergent, en film om människor som inte passar in i samhället och hur kärlek kan växa fram ur en vänskap. Det var en sån där perfekt tjejfilm där den manliga huvudrollen var väldigt snygg och en annan slukades med i dramat. Filmen fick mig att reflektera över väldigt mycket kopplat till min nuvarande kurs i skolan men samtidigt till samhällets uppbyggnad. Likt filmen placerar vi människor i olika fack och de som inte passar i något av facken blir utstötta från den offentliga sektorn och ses som "de utstötta", vilket är de individer "normala" människor inte beblandar sig med. Saken är den att de är så dagens samhälle är uppbyggt och frågan är hur vi skall ändra det? 
 
I söndags röstades fientliga partier in i EU. EU som skall verka för ett samhälle tryggt för alla medborgare. För drygt lite mer än 50 år röstades Hitler fram i Tyskland. Han tog makten och förändrade ett helt land, i princip hela vår värld. Jag skräms över det faktum att människor idag reflekterar och tycker som han. Man kan tycka att vi skall lära av historien och inte upprepa samma sak igen. Men jag har tydligen fel för folk tycker som han. Alla är inte lika värda. Om någon vågar vara ärlig och stå för sin läggning och sina åsikter eller kanske inte ser ut som vi infödda svenskar är man inte välkommen i vårt land. Men saken är att vad vore vi utan olika? Olika lär oss nya saker. Olika hjälper oss att nå ett samhälle som skall inkludera alla. Olika är fint. Olika bra.
 
Tänk på att alla förtjänar rätten till ett värdigt liv. Ett liv fyllt av kärlek, frihet och lycka.
 
Anna

Kunde inte sagt de bättre själv

2014-05-27 / 09:57:43
Kategori: Allmänt - 0 Kommentarer


Men jag då?

2014-05-15 / 11:56:00
Kategori: Känslor - 0 Kommentarer
Ibland skulle jag vilja ha en hel ö för mig själv. En ö dit det är enkelt för mig att åka närhelst jag vill. Speciellt sådana dagar då jag helst bara vill rymma från hela omvärlden. Dagar då det känns som hela världen tjatar på en, dagar då jag känner mig som den minsta människan i hela världen, som att ingen ser att jag existerar eller lyssnar till vad jag har att berätta. 
 
För den sista tiden känns det som att precis ALLT i denna värld handlar om just dig. Om alla andra förutom mig. Visst det kanske låter ego, men jag är så jävla trött på att passa upp på alla andra hela tiden. Att tillfredställa alla utom mig själv. "Anna du kan väl fixa det", "Anna ordna det", "Anna gör det", jag lovar en vacker dag kommer jag bara ställa mig och skrika. 
 
I Jönköping får jag vara jag. Alla tar mig för den jag är. Jag accepteras för den jag är. Jag är jag. Och ska jag vara ärlig så känns det underbart. 
 
Detta inlägg kanske inte en enda läsare förstår, men tro mig jag gör det och nu när jag har skrivit det så känns livet lite enklare. Som en sten som lättade från bröstet. 
 
Tills vi hörs igen. 
Anna. 
 

Från en fin vän

2014-03-20 / 22:24:36
Kategori: Vänner - 0 Kommentarer
Min kära vän Anna Elisabeth Hermansson du är snart 20 år och jag det samman! Tänk att de 3 senaste åren hur underbart vi haft det ihop du är en sjukt underbar vän och jag hade inte kunnat hitta någon bättre vän än dig! Finns alltid där och får alltid tillbaka leendet när det är borta! Du är omtänksam, kärleksfull och så värd en underbar man som kommer komma ridandes på den perfekta hästen som han just nu i denna stund håller på och letar efter för han vill att allt ska vara lika perfekt som du är. Det lär nog ta ett litet tag men snart kommer han stå där utanför din dörr. Vaf det kan ta lite tid kan vara för att det är svårt att hitta en häst som är lika perfekt och underbar som dig! Anna den killen som får dig kommer jag vara avunsjuk på för att du är så underbar vän! Vi ska vara vänner för alltid och detta ska vi båda hålla vad som än händer ska vi ha varandra där! Vi ska leva vårar liv ihop och umgås så mkt det bara går. Så anna du blir inte av med mig jag kommer vara som ett tuggummi i håret på dig med andra ord du kommer aldrig bli av med mig om det inte är så att du klipper av håret helt mem det kommer du aldrig göra det vet jag men även om du skulle göra det finns jag där!

Du är min bästa vän och jag tänker alltid på dig min underbaraste vän!💜 



Kriser och trauman

2014-03-12 / 20:29:26
Kategori: Allmänt - 0 Kommentarer
På dagens föreläsning diskuterades trauman och kriser. Det var ett väldigt intressant ämne som belystes men de fick mig också att inse att vi alla drabbas av olika former av kriser i princip varje dag och dessa kriser ter sig olika för olika individer. 
 
Att handla kan vara en form av kris för en viss människa då denne inte trivs i folkmassor medans en annan människa drabbas av en traumatisk kris i form av dödsfall. Alla reagerar vi olika på kriserna och de drabbar oss på olika nivåer.
 
Det jag själv kanske inte alltid har tänkt på när någon i ens närhet drabbas av en kris är man inte skall fråga för mycket utan att man ska lyssna vilket föreläsaren poängterade. Om någon i ens närhet drabbas av något hemskt vill jag gärna vara där och fråga hur de är och se till så att denne mår bra och visst de är väl inget fel i det men ibland kanske inte alla vill prata om problemet och vill denne det så kanske de i vissa lägen är bäst att enbart lyssna.
 
Hur som helst så vill de till att respektera att det som du själv inte upplever som en kris kan vara en kris för en annan individ. Att exempelvis be en arbetslös som troligtivs upplever en form av kris inombords att flytta till en annan stad för att jobba leder de i sig till en kris i krisen då denne måste lämna den enda sociala tillhörigheten man har. Eller alla de äldre som skall appliceras in i samhällets teknikförändringar kan för dem vara en form av kris. Deras värld ändras och de kanske upplever en form av osäkerhet (kan tydligt ses hos min mormor som alltid ber om hjälp när de kommer till tekniken).
 
Respektera varandras kriser och lyssna. Du har två öron och en mun, ibland kan de vara bra att reflektera över vilket av dessa organ du bör använda mest.
 
Cya Anna!
 

.

2014-02-24 / 23:12:12
Kategori: Känslor - 1 Kommentarer
När man vill ha killen man inte kan få, hur gör man då? Jag har försökt att tolerera de faktum att de troligtvis aldrig kan bli vi. Men så varje gång du ler, tittar på mig med dina underbara ögon så har du fått mig på fall. Jag vill bara släppa allt och ligga i din famn med dina armar runt mig. Jag vill ha dig. Jag vill att de är mig du ska skriva till på morgonen. Jag vill att du ska älska mig. För jag vill dra händerna genom ditt bruna fina hår. Jag vill göra dig glad. Jag behöver dig. Du kärlek. Du ger mig värme och får mig att må bra. Du får mig att känna mig fin. Jag vill vara din. Jag vill att du är min. Bara min. Ingen annans. 

Veckopendel, helgpendel, dagspendel..

2014-02-17 / 19:41:35
Kategori: Allmänt - 0 Kommentarer
Att leva i en resväska vet jag vad de innebär i alla fall. Hela hösten känns det som att jag gjorde det. Innan sommaren kom och innan jag visste att jag hade kommit in på utbildningen så sade jag, "nej men jag ska bo hemma hos mamma och pappa. Det blir bäst och billigast så." Det där ändrade sig ganska snabbt. Jag ville liksom alla andra vara delaktig i studentlivet, njuta av livet här nere och lära känna nytt folk. Men än idag är det fortfarande ett pendlande hem på helger för jobb, vänner och familj. Men den största anledningen är för jobbets skull.
 
Många har frågat och undrat över om jag inte skall söka jobb här nere och just då inser jag hur mycket mitt jobb egentligen betyder för mig och hur de hjälper mig att hålla kontakt med familj och vänner. Visst att jag många gånger tycker det är skitjobbigt att börja fem en söndag morgon och aldrig i princip kunna festa en lördag men utan mitt jobb är jag rädd för att hemfärderna inte hade blivit lika många. Ännu större blir då rädslan av att förlora sina närmaste vänner där hemma.
 
Jag sade till mig själv efter studenten att dessa vänner skall jag hålla fast vid men ärligt talat tycker jag att det stundtals har varit svårt. Misstro mig inte nu kära vänner när jag skriver så här men tycker ni inte själva det är svårt att få ihop ett liv när vi alla kan ses och umgås utan att, men jag måste göra si och jag måste göra så? Kanske är det de som är en del av vuxenlivet!
 
Så även om det stundtals är jobbigt att ligga på vägen så är det värt det hundra gånger om, just för att få komma hem till vänner och familj. Så lätt blir ni inte av med mig.
 
Cya Anna!
 
 

RSS 2.0