Något jag tänkt på länge är varför folk inte kan säga sanningen. Varför säger man inte bara som det är och hur man känner. Istället går folk omvägar och pratar bakom ryggen på folk. Där står man och undrar om det är en själv de pratar om eller vad det egentligen handlar om. Varför kan man inte bara vara så pass god medmänniska så att man kan säga sanningen istället för att ljuga hela tiden. Även om sanningen ibland gör ont så är det alltid bäst i längden, det finns ingen som vinner på att trassla in sig i massa lögner. Ingen. Att tissla och tassla bakom folks ryggar är så jäkla elakt! Jag blir vansinnig, folk hör och ser. Vi har ögon och öron och vi är ju inte dumma i huvudet. Finner man ett nöje i att gå och ljuga för folk och få dem att må dåligt på det viset så snälla, tänk efter lite innan du handlar. Det handlar inte alltid om dig utan det finns annat folk som drabbas av just dina handlingar. Du kanske står och njuter av att snacka skit för att det tillfredställer dig men tänk på personen du pratar om, ett slag mot hjärtat. Något som försvann. Du förstörde någon.
En person som beter sig så, tänk på vad du gör. Tänk innan du handlar. Behandla andra som du vill behandlad själv. Tänk på konsekvenserna för det är endast du som får leva med vad du gjort. Ingen annan. Ingen. Endast du!
Cya Anna!