Jag minns såväl den där jävla måndagen då hela världen vändes upp och ner för hela familjen. Ett halvår senare hoppar jag idag runt av lycka och en optimism av att allt kommer ordna sig förr eller senare. Efter sex månader hade jag i princip givit upp hoppet men så helt plötsligt så kom de tillbaka och jag kunde se honom lycklig med ett leende på läpparna igen. Jag själv kan för ett tag slappna av och känna att livet har motgångar men när medgångarna visar sig så känns de förjävla underbart. Hoppet är de sista som sviker en och jag skulle nästan vilja säga att jag just idag känner att tillsammans kan vi som familj övervinna allt! Come on, we're gonna hit you hard as hell!!!