Min standardreplik här brukar vara, det var länge sen sist, men denna gång var det verkligen länge sen sist, närmare bestämt ett helt år.

Myyyycccket har hänt, väääääldigt mycket. Det är lite drygt bara ett halvår kvar på socionomprogrammet (vad tusan hände egentligen?!) och det känns både vemodigt och bra på samma gång. Ett kapitel börjar gå mot sitt slut vilket är på gott och ont. Jag längtar efter att slippa plugg men att inte få hänga med mina tjejer dagligen kommer bli en kamp.

Knäet är fortfarande trasigt.

Jag har ett nytt jobb. 

Jag är i full gång med C-UPPSATS som har deadline om två veckor.

Och på toppen av det försöker jag hinna med lite gnutta privatliv också.